Att jaga lyckan
En av de klokaste människor jag känner, som jag vet läser denna blogg, lät mig för några dagar sedan smälta och ta in orden i stil med "jaga inte efter lyckan." Orden landade kan jag meddela. Jag funderade på om det är det jag gör nu, jagar och försöker finna så mycket lyckliga tillfällen som möjligt. Det kan nog verka så utifrån mina dagar. Det var dock skönt att direkt inse och känna att det inte är så. Jag LETAR inte lyckliga tillfällen, jag LEVER i helhet ett lyckligt liv och det tror jag är en stor skillnad, jag har äntligen funnit en balans, min bas. Och jag jagar inte, utan gör snarare det som faller mig in och känns rätt och njuter. Då blir det ju bra. Det skrämmer mig ibland, och har alltid skrämt mig att känna lycka, vilket är så himla dumt, jag har varit tillräckligt rädd i mitt lilla liv, helt i onödan.
Daan, som jag är en av de jag umgås mest med av holländarna diskuterade med mig huruvida man alltid ska följa det man är "supposed to do" eller inte. Måste och ska man alltid göra det som är rätt eller istället göra det som känns rätt? Det är nog en himla balansgång och ibland får man kriga lite i båda fall. Livet är inte svartvitt.
Nu blev det mycket tankar som snurrar om dagarna. Skola fram till 12 väntar. Jag började dagen med 1 miljon kolhydrater, bröd i bröd bokstavligt talat. Inget jag var supposed to do men som räddade en tidig morgon. Sprängfylld med koriander så gjorde den morgonen än bättre.
Kram, Jenn
