I huvudet på Jennifer
Hej ni kära och söta som fortfarande tittar in!
Jag känner att det är dags att uppdatera med någon rad trots att jag nu behinner mig i en stad som består av minimalt med invånare och en utsikt som består av höstfärgade träd och "höga" sjuvåningshus. - Jag gillar det som tusan! Studierna i kinesiska på Uppsala universitet var helt rätt val. Jag har hamnat i samma stad som mina lilla man, fina vänner, nära till Stockholm och hem, härlig klass, bra lärare och får för första gången på riktigt testa på vuxenlivet. - Jag tackar ICA för studentrabbater nu mera ;)
Shanghai då, ligger mig fortfarande närmare hjärtat än jag någonsin kunnat drömma om. 23 miljoner invånare och jag vill tillbaka till den härliga röran. Igår tillbringade jag en timme över Skype och samtalade med Sofie som tycker det är "kyligare" med 21 grader nu i oktober, stackars ;) En snabbvisning av Aldo och liten bild av deras lägenhet och jag blev helt varm i magen, vilka fina människor som omringade mig där och som fortfarande finns kvar trots avståndet! Jag är i sökartagen efter jobb nu och målet är en "turistresa" dit inom en inte alltför lång framtid.
Nu när veckorna går så börjar jag mer och mer smälta hela det gångna året, känslor, intryck och framsteg. Att vara tillbaka på svensk mark men med så mycket nya erfarenheter och åsikter kvar från Kina så är jag så glad att kunna känna att jag vuxit en meter eller två, tack och lov inte på bredden ;) Nu sitter jag här i en bäddsoffa som fått agera säng de senaste vecorna med böcker travade omkring mig och lär mig det jag orkar om Kinas dynastier medan jag planerar kvällens middag efter farmors utsökta fiskrecept. För det är just sådant jag plötsligt "har tid med igen", en spontanresa till Stockholm som inhyser så mycket kärlek, lugn och värme. Att kunna planera för en kommande helg då jag fyller 21 med flytt till en mer "egen" lägenhet för mig och Jon tillsammans med familjen och en helg därpå som är lagd åt Täby. Jag tar mina egna beslut nu och de båda bra och dåliga konsekvenser som dom ger.
Jag är dock fast besluten om att få ta med mig allt detta till Kina om något år, då med språket i bagaget som troligen och förhoppningsvis kan ge en häftig språngbräda ut i yrkeslivet var jag än far.
Nu måste jag tillbaka till böckerna men har iallafall fått ur mig ett hej och stor kram till er alla som följt och följer detta lilla äventyr fortfarande! Jag har fortfarande mängder med bilder som jag nog sticker in med då och då!
Kram, Jenn
Ett axplock av alla människor under året, finns så mycket mer att visa:
Jag träffade på härliga unga kineser som gav mig tankar och historier om och om igen, här Bella:
Jag for oväntat till Hainan och lärde på några dagar känna härliga, udda och genomfina Amina som jag lyckats behålla kontakt med, Ryssland är nu ett framtida resemål!
Sofie min kära modiga vän trotsade aporna i bergen och satt lugnt och tittade på. Jag stod bakom och hoppades hon inte skulle bli ihjälbiten ;)
Några utekvällar hann jag med, lyckades till och med få upp "icke-dansande" Henke på golvet, saknade du.
En enda gång fick jag njuta av Teppanyaki, bara det en anledning att åka tillbaka!
Jag njöt av hettan tillsammans med Sofie som här bara är för snygg!
En snabbvisit av Anja klämde jag in på hösten, där vi bland annat inspekterade utbudet av "microsar" och pratade genom hela våra liv
Moganshan med värdfamiljen och lokalbefolkningen gjorde susen för en sjukling
Tova på besök innebar lek för mig och mina små älskade tre
Årets överraskning och stora lycka, Lena och Sten åkte över till mig! Fina dagar, kvällar och stunder. Nu är jag tacksam att ha dom så nära här i Sverige.
Stora tjejen av barnen hade stenkoll på mig och jag fann titt som tätt lappar med regler ;)
Att fånga Jonna och Joel på samma kort hann jag med iallafall 5 gånger under de 2 veckor dom berikade min resa! (Även om Joel mest ser ut att vilja gömma sig ;))
Jag tänkte varje dag på hur häftigt det var/är att pappa, trött men galet ihärdig, gick runt med oss i stan, pratandes, skrattandes, irriterandes och helt som vanligt och tackar Gud och alla högre makter för det.
Lilla mamma var så här nöjd varje gång vi fann Mc Donalds eftersom den lokala maten var alldeles för stark för henne ;)
Kaffe var även det en källa till lycka :) Här mitt i stan, sent på kvällen/natten utanför världens coolaste bageri
Ett bageri som vi bara fick lov att handla på. Jonna som fotades titt som tätt av alla kineser fortsatte att posera, pappa är tydligen inte lika van :P
Joel var nog rätt nöjd med denna middag iallafall efter mitt vanliga och ständiga lovande tjajt om att "detta ska vara så bra!"
Jag fick kameran testad av pappa, men var inte alltid med på det hela, inte mamma heller!
Mina snyggingar kom över på gulliga Yang's hemalagade Kina-buffé som vi åt tillsammans
Elin var ett av de sista besöken innan min egna resa och fy tusan vilken vecka. Så mycket skratt bör ge mig 5 extra år, minst.
Jag skulle kunna, och kommer, ladda upp massa massa mer, men nu MÅSTE jag plugga. Njut av denna vy till nästa: