我爱上海

Jag är så oerhört glad att jag fann Awesome Kid's Club (googla och leta reda på sidan om tränare/coacher!) och alla fantastiska människor som jobbar där. Jag har inte varit med i mer än några månader men det är redan som en liten familj. Galet roliga arbetsuppgifter och underbara kollegor. Jag är lyckligt lottad. Igår mötte jag upp en ny tjej vid namn Natacha och vi delade en taxi ut till Pudong där jobbet för dagen var. Vi visste inte mer än att vi skulle få bli uppklädda som Tingeling i Peter Pan och ta hand om barnen med lekar, allt fixat av Steph som banne mig är makalös på att planera. Vi passerar en enorm (ENORM) park på höger sida och ett lika enormt hus, eller snarare palats på vänster sida och skrattar åt varandra och säger "Tänk om vi ska jobba här." - Då svänger taxin in till vänster.. Haha. I ett galet stort compund med egen park mitt ute i ingenstans ska vi alltså jobba. Följande timmar går av bara farten, magiskt miljö, massa barn och helt fantastisk pyntning av Steph. (Ja massa superlativ nu men ah glädjs med mig!) 

 

Veckan som har gått har verkligen varit underbar gällande jobb. En torsdag med min älskade lilla fotbollsgrupp där Caython meddelande att man blir en svamp när man dör och små kramar av Maddie. 

 

Igår morse gjorde jag något som för mig var en pers, en simlektion som jag verkligen lade ner tid på före och under. Jag väntar fortfarande på respons men det kändes bättre än väntat.

 

Jag avslutade denna vecka med att agera ledare på ett kalas för 4-åringar.. Barn i alla väderstreck och åldrar, glada, ledsna, energirika och blyga. - Totalt fantastiska! Föräldrar överallt som med kritiska ögon såg på. Men det gick bra, förbannat bra. Jag gick iväg för att fixa efter en lek och råkade höra två av mammorna kommentera mitt jobb, herregud vad sådant värmer. Att se en klunga barn skrattandes studsa upp och ner 20 gånger åt lekande kommandon får mitt jobb att kännas som det lättaste i världen. Responsen efter var fantastisk.

 

Det är med så himla blandade känslor jag åker ifrån Kina denna gång. Förra hemresan var välkommen på ett annat vis men denna gång, jag har liksom två hem numera.

 

Enormt egoboostande inlägg ikväll men vad fan, det bjuder jag mig själv på. Jag är så förbannat säker och glad i möten och i arbetet med barn och jag övertygar mig själv mer och mer om att mitt framtida yrkesval är helrätt. Jag satt i panik samma dag jag skulle söka in till universitetet och stirrade framför mig och sedan på det helvita pappret bredvid. Skrev ned vad som ger mig stimulans, barn och hälsa. Valet kändes plötsligt väldigt enkelt. Nej, som lärare kommer jag inte att direkt undervisa i tex idrott men den biten är redan en sådan stor del av min liv och något som jag kan bygga på vid sidan om. 

 

Nu måste jag dock se till att lägga energi och tid på skolan. Slutprov väntar i slutet av juni och jag vill, MÅSTE

se till att klara dom. 

 

Kram, en väldigt glad Jenn