我爱上海

Så här fint kan man också ta hand om en friidrottsarena. Jag har haft planer på att skaffa mig en kula för att komma igång och stöta lite här i SH men insåg att det är något jag får lägga åt sidan så länge, haha.

 

Att träna i denna stad, eller i detta land kanske jag ska säga, är inte som i Sverige och resten av västvärlden. Min familj är ju uppvuxen på friidrottsarenan och där ska man träna och tävla, punkt slut. Så är inte riktigt fallet här.

 

Igår då jag körde banan runt slog jag med avsikt ut armen i tjejen som likt en idiot valde att gå på kanten av banan. Hur svårt kan det vara att flytta på sig?

 

Under uppvärmingen körde en tant runt med barnet sittandes i en leksaksbil, på banan precis framför mig. 

 

Barnen använder hoppgropen som sandlåda, och fotbollsplanen som badmintonarena.

 

Efter jag spelat fotboll med killarna igår skådade jag en dam i högklackat och tight klänning samt handväskan i högsta hugg köra sin promenad, återigen på löparbanan. 

 

Likadant passar männen under lunchrasten på att jogga ett antal varv, i finskor, skjorta och jeans.

 

Nästan varje löparpass jag har så delar jag banorna med brandkåren som passande nog använder löparbanorna till att öva hur man fraktar vattenslangarna på, snacka om bra motstånd..

 

Under kvällarna då vi spelar fotboll så gör vi det till kampmusik av militären som i full mundering joggar runt runt skrikandes slagord efter slagord.

 

Jag önskar så att jag hade foton av det hela!

 

Listan kan göras lång och det är ju på sätt och vis så charmigt att man bara kan le. Under ett träningspass så vill jag dock mest bara banka in huvudet på den som är i vägen. Det är nog bara att inse att här är verkligen ytan till för alla, oavsett syfte med stunden, haha.