就在今天我坚强
Jag bestämde mig i juli förra året att stanna i Kina för att må bra, känna att jag fann en vardag och ett liv jag trivdes med. Lite mer hitta vad jag vill och, hur klyshigt det än må låta, lite mer vad och vem jag är. Det är en oerhörd lättnad att inse att allt har "klaffat" eller slagit in.
Våren 2013 var den tuffaste hittills i mitt liv. Jag kan inte direkt påstå att jag har haft ett tungt liv men för min privata del så ja, fan vilket helvete det var. Oavsett familj, vänner och pojkvän omkring så fattades något, mitt egna val. Den dagen jag aktivt bestämde mig för att flytta hit på riktigt ändrade allt. Jag kan inte minnas exakt vilken dag det var men jag var hemma i Sofies dåvarande lägenhet och ringde gråtande till mapa. "Stanna då" sa de två vuxna som alltid fostrat mig till att gå min egen väg och ta mina egna beslut. Att det skulle ta mig 22 år att inse det är som det är.
En morgon i augusti vaknade jag upp och såg på klockan, mitt flyg till Sverige gick tio minuter senare. Jag hade valt att skippa ett flyg hem för att påbörja ett annat kapitel i Shanghai. 30 minuter senare mailar det jobb jag hade fått och meddelar att jag måste fejka en kandidatexamen för att få visum. Där gick min gräns, aldrig. Tyvärr är det så det ofta går till i Kina om man inte finner det rätta jobbet. I panik gråter och funderar jag över vad framtiden ska ge tillsammans med en kille som senare skulle visa sig bli vi. Som tur var hade jag signat upp för höstterminen på universitetet och jag påbörjade några veckor senare att läsa kinesiska på heltid.
Jag har bott i Shanghai och studerat kinesiska, men det har inte varit mitt huvudfokus. Fokus har varit att må bra och behålla glädjen. Att skit kommer och kommer komma det vet jag men att ge mig ett år där fokus har varit på mig och enbart mig är nog det bästa jag har gjort för mig själv. Livet är varken svart eller vitt, det är en fin yans mittemellan.
Jag har funnit och släppt männsikor omkring mig på vägen, stark i Magnus (återigen haha) ord om att omge mig med människor som ger mig något. Att inse att den jag är, är den jag också ska hålla fast vid och ta hand om det har gett mig så förbannat mycket. Marius, min fine älskade och kloka rumskamrat sa en gång att man aldrig kommer "hitta sig själv helt, att människan konstant på något vis förändras med den omgivning som han/hon har omkring sig" Fasen vad rätt han har i de orden. Att släppa kraven från ett Svennesamhälle där jag själv var min största fiende och inse att det är så det är kan bara vara nyttigt.
Jag lyckades dras ner i skiten några veckor i våras och där och då blir galet förbannad och stå på mig själv. Hur surt och tung perioden än var så fann jag mig på ett annat plan, tacka vem det nu är för det.
Genom att spendera tid utomlands med vänner som tagit samma beslut som dig själv ger dig så många nya perspektiv på livet. En delad grundtanke med totalt skiljda slutsatser och idéer. Att gå från en person som älskar att spendera tid själv i ensamhet till att lära sig och riktigt njuta av att ha vänner omkring har varit en underbar upplevelse. Nyttigt. Att under hösten motta besök av Carro och Martinasom drog mig genom skiten förra våren fick mig att inse vad "de gamla" betyder, alla skypesamtal med vänner från norr till söder i Sverige har konstigt nog öppnat upp sig på ett helt nytt sätt som jag är galet tacksam över. Insikten om att vi finns där för varandra oavsett, åh så fint att känna. Jag stressade sönder mitt liv i en underbart rolig period i höstas som fick mig att börja lyssna på min kropp på ett helt annat vis, inget ont utan något gott.
Att ha en månad kvar men fokus på det jag vill jobba med i framtiden kommer vara tufft men också så himla givande. De månader jag hitills har spenderat med gänget har varit galet givande och jag är tacksam över den chans jag fått med dem.
Jag var ett tag rädd över att flytten tillbaka till Sverige kommer att få in mig i "gamla" banor, och vem vet, vill det sig illa så kanske det sker. Men, jag ser fram emot vad som komma skall och ja, det faktum att det är ett väldigt aktivt val från min sida visar nog att detta är rätt, det är bara att pröva.
För en halvtimme sedan fick jag in alla mina slutresultat. Jag har klarat 5 av 5 kurser, varav 2 med högre poäng än jag kunde drömma om. Utan förberedelse mer än de sista 2 dagarn eller något studieliv i huvudtaget det senaste året. Att få det beviset via ett prov där man inte kan fuska sig runt visar att jag banne mig tagit mig längre med språket än jag själv förstått, jag kan. Jag är en "waiguoren" med förbannat dåligt uttal, men jag är det med huvudet högt och ett språk som faktiskt tar mig runt i landet. Jag gjorde det!
就在今天我坚强 - Just idag är jag stark, och japp. - Jag är förbannat glad över att jag har förstått hur viktig träningen är i mitt liv. Att jag blivit en fotonörd på köpet som vill dokumentera varenda framsteg får ni på köpet, bilder blir det ju iallafall och inte bara på mat farfar!
