Itu
I förrgår rullade tårarna smått när jag möttes av små kramar, tusen frågor om sagoläsning och annat, samt en ayi som mycket seriöst talade om att dom gillar min "Xingge", en av de finaste komplimanger jag någonsin fått. Mindre än 2 veckor kvar i detta land och denna älskade stad. Jag slits itu kan jag meddela. Jag lämnar en vardag som liknar den jag vill ha i framtiden, eller egentligen på pricken är det jag i nuläget önskar av framtiden. "Varför åker du hem för studier?" frågor många. Vad svarar man? Jag älskar att plugga, jag vill kunna styrka mina kunskaper med en bas i Sverige och jag saknar också mycket av det hemma, för att inte tala om familj och vänner. Det känns också som att något är ogjort utan universitetet och som jag vill få färdigt innan jag kan känna ro utomlands till fullo. Samtidigt vet jag till 110% att det är världen utanför Sveriges gränser jag kommer söka mig till så fort jag kan efter examen. Kanske tillbaka till den magiska bubbla jag lever i här just nu. "We are waiting for you" finns i minnet.
Kram, Jenn